Svensk ordbok 2009, webbversion

1klapp´er substantiv klappret klappr·et●upp­repade, korta, skarpa ljud utan efter­klang Nollträskoklapperklapper av klackarklappret från snabba häst­hovarklapper (av/från ngt)sedan 1896till klappra
2klapp´er substantiv ~n klappern●klapper­sten geol.klapper ger dålig ankar­grundsedan 1640till klappersten