Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv klappret
klappr·et●upprepade, korta, skarpa ljud utan efterklang
Nollträskoklapperklapper av klackarklappret från snabba hästhovarklapper (av/från ngt)sedan 1896till klappra
substantiv ~n
klappern●klappersten
geol.klapper ger dålig ankargrundsedan 1640till klappersten