Svensk ordbok 2009, webbversion

klammeri´ substantiv ~et ~er klamm·eri·et●i vissa ut­tryck konflikt med myndighet e.d. komm.samh.komma i klammeri med rätt­visan(i) klammeri (med ngn/ngt)sedan 1589av da. klammeri med samma betydelse, till klamre ’larma; träta’; på­verkan av klammer