Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et ~er
klamm·eri·et●i vissa uttryck
konflikt
med myndighet e.d.
komm.samh.komma i klammeri med rättvisan(i) klammeri (med ngn/ngt)sedan 1589av da. klammeri med samma betydelse, till klamre ’larma; träta’; påverkan av klammer