Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
kisel|gur·en●en vitaktig, mjölig jordart som bildas av kiselalgers skal
och används för isolering, vid dynamittillverkning m.m.
tekn.sedan 1856till kisel och gur, av ty. Gu(h)r ’slammig, grötlik jordart’, till gären ’jäsa’