Svensk ordbok 2009, webbversion
[çi´s]
substantiv ~en ~er
kis·en●typ av mineral som innehåller ett eller flera av ämnena svavelkis, kopparkis och magnetkis
mineral.sedan 1552av ty. Kies ’grus’; jfr kisel
[ki´s]
substantiv ~en ~ar
kis·en●pojke
vard.yrk.en tuff kissedan 1910av månsing kis ’äldre man; husfader’; av ovisst urspr.