Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kink·ar1bilda oönskade bukter eller knutar
om lina, rep, vattenslang e.d.
sjö.skjut ihop linan så att den inte kinkar när den löper utkinka (sig)sedan 1887till 1kink
2vara gnällig och fordrande
komm.kinkande barnkinka inte med matenkinka (med ngt)sedan 1631sv. dial. kinka ’hänga och slänga; släpa; ha svårigheter; klema med barn’; nära besl. med 1kink
Subst.:vbid1-206512kinkande,
vbid2-206512kinkning (till 1);
2kink (till 2)