Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kink·en●oönskad, självslagen bukt eller knut
på rep, lina, vattenslang e.d.
sjö.sedan 1765sv. dial. kink ’hopslingring (av länkar i en kedja); självslagen knut på snöre’; trol. av nederl. urspr.
substantiv ~et
kink·et●gnäll och allmänt missnöje
komm.sedan 1749till kinka 2