Svensk ordbok 2009, webbversion

1kink substantiv ~en ~ar kink·en●o­önskad, självslagen bukt eller knut på rep, lina, vatten­slang e.d. sjö.sedan 1765sv. dial. kink ’hopslingring (av länkar i en kedja); självslagen knut på snöre’; trol. av nederl. urspr.
2kink substantiv ~et kink·et●gnäll och all­mänt miss­nöje komm.sedan 1749till kinka 2