Svensk ordbok 2009, webbversion

kini´n substantiv ~et kin·in·et●en av kina­barkens alkaloider anv. i läke­medel, med bl.a. feber­nedsättande verkan, och som bittert smak­ämne, t.ex. i tonic med.kinindoshon fick kinin mot malariansedan 1834till Kina