Svensk ordbok 2009, webbversion
kini
´
n
substantiv
~et
kin·in·et
●
en av kinabarkens alkaloider
anv. i läkemedel, med bl.a. febernedsättande verkan, och som bittert smakämne, t.ex. i tonic
med.
kinindos
hon fick kinin mot malarian
sedan 1834
till
Kina