Svensk ordbok 2009, webbversion
kin
`
dpust
substantiv
~en ~ar
kind|pust·en
●
örfil
åld.
komm.
han gav honom en redig kindpust
sedan mitten av 1300-talet
Östgöta-Lagen
fornsv.
kinpuster
, till
puster
’slag (med handen)’, trol. samma ord som
pust