Svensk ordbok 2009, webbversion

kin`dkedja substantiv ~n kindkedjor kind|­kedj·an●metallkedja som löper mellan ändarna på mun­stycket i ett betsel under hästens under­käke zool.sedan 1702efter ty. Kinnkette med samma betydelse, till Kinn ’haka’ och Kette ’kedja’; jfr kind, 1kedja