Svensk ordbok 2009, webbversion
kin`dkedja
substantiv ~n kindkedjor
kind|kedj·an●metallkedja som löper mellan ändarna på munstycket i ett betsel
under hästens underkäke
zool.sedan 1702efter ty. Kinnkette med samma betydelse, till Kinn ’haka’ och Kette ’kedja’; jfr kind, 1kedja