Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
kind|ben·et●ben som förbinder pannbenet och överkäksbenet med tinningbenet
på vardera ansiktshalvan
med.höga kindben○ofta äv. med tanke på den del av kinden som ligger ovanför kindknotansedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. kinben