Svensk ordbok 2009, webbversion
[kil`e]
substantiv ~n killar
kill·en●pojke
vard.yrk.småkilleden längste killen i klassen○ibl. äv. om vuxen mankillarna i landslagstruppen○spec.pojkvän
hon ska träffa sin kille i kvällsedan 1924trol. samma ord som sv. dial. kille ’killing’, smekordsbildn.
[çil`eäv.kil`e]
substantiv ~n
kill·en●ett kortspel med en speciell kortlek
med 21 par kort
spel.killekortkillelek○äv. om det högsta kortet i sådan kortleksedan 1834bildn. till Harlekin (figuren på ett av korten)