Svensk ordbok 2009, webbversion
[kik`a]
verb ~de ~t
kick·ar●sparka
vard.sport.kicka boll○äv. bildligtavskeda
han blev kickad från jobbetkicka ngt, kicka ngn (från ngt)sedan 1910se 1kick
Subst.:vbid1-206206kickande,
vbid2-206206kickning
[kik`a]
substantiv ~n kickor
kick·an●(liten) flicka
ofta som tilltal till barn
vard.yrk.en sån söt liten kickaduktig kickasedan 1964barnspråksvariant av flicka