Svensk ordbok 2009, webbversion
[kik´]
substantiv ~en ~ar
kick·en1spark
vard.arb.han gav sonen en vänskaplig kick i bakenen kick på bollen○äv. bildligti best. f. sing.
avsked från arbetet
få kickenen kick (i/på ngt)sedan 1910av eng. kick med samma betydelse, till kick ’sparka’
2inspiration
vard.psykol.resan gav henne en kick○spec. om välbefinnande efter narkotikainjektion e.d.en kick (för ngt)sedan 1959
[kik´]
substantiv,
ingen böjning, neutr.
tid.på ett (litet) kickpå mycket kort tid
biljetterna till gospelkonserten sålde slut på ett kick
sedan 1902av da. kig, kik ’kikande; besök’