Svensk ordbok 2009, webbversion

1kick [kik´] substantiv ~en ~ar kick·en1spark vard.arb.han gav sonen en vänskaplig kick i bakenen kick på bollen○äv. bildligti best. f. sing. av­sked från arbetet få kickenen kick (i/på ngt)sedan 1910av eng. kick med samma betydelse, till kick ’sparka’ 2inspiration vard.psykol.resan gav henne en kick○spec. om väl­befinnande efter narkotikainjektion e.d.en kick (för ngt)sedan 1959
2kick [kik´] substantiv, ingen böjning, neutr. tid.på ett (litet) kickpå mycket kort tid​ biljetterna till gospel­konserten sålde slut på ett kick sedan 1902av da. kig, kik ’kikande; besök’