Svensk ordbok 2009, webbversion
ke
`
sa
verb
~de ~t
kes·ar
●
rusa iväg (med svansen i vädret)
om kalv el. ko
vard.
zool.
kesa
sedan ca 1730
sv. dial.
kesa
; jfr no.
keisa
’kesa; gå i krokar’; av ovisst urspr.
Subst.:
vbid1-206161
kesande
,
vbid2-206161
kesning