Svensk ordbok 2009, webbversion

keru´b substantiv ~en ~er kerub·en●liten, knubbig ängel i barngestalt relig.sag.kerubansikte○urspr.ängel som vaktar paradiset enl. Gamla testamentet ○ibl. äv. bildligt om änglaliknande barnden lilla keruben låg och sovsedan 1541av hebr. kerub ’högre väsen, som står i nära förbindelse med gudomen’