Svensk ordbok 2009, webbversion
keru´b
substantiv ~en ~er
kerub·en●liten, knubbig ängel i barngestalt
relig.sag.kerubansikte○urspr.ängel som vaktar paradiset
enl. Gamla testamentet
○ibl. äv. bildligt om änglaliknande barnden lilla keruben låg och sovsedan 1541av hebr. kerub ’högre väsen, som står i nära förbindelse med gudomen’