Svensk ordbok 2009, webbversion
ka
`
vring
substantiv
~en ~ar
kavr·ing·en
●
typ av mörkt, sött matbröd
ofta med rund form; urspr. från Skåne
kokk.
sedan 1544
av da.
kavring
; efter ry.
kovriga
’runt bröd’, eg. ’ring; krets’