Svensk ordbok 2009, webbversion

ka`vla verb ~de ~t kavl·ar●bearbeta (ngt) med kavel så att det blir platt kokk.kavla degen○ibl. med ton­vikt på resultatetofta med partikelnut kavla ut degenkavla (ut) ngtsedan 1664till kavel Subst.:vbid1-205868kavlande (till 1), vbid2-205868kavling (till 1)