Svensk ordbok 2009, webbversion
kavern
[
-ä
´
rn
]
substantiv
~en ~er
kav·ern·en
●
sjukligt hålrum i människokroppen
särsk. i lungorna vid tbc
med.
sedan ca 1875
av lat.
caver
´
na
’håla’, till
cav
´
us
’ihålig’; jfr
kavitet