Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n kavlar
el.
ka`vleka`vle
~n kavlar
kavl·en1ett cylinderformigt (trä)redskap som är rörligt kring sin axel
spec. för utbakning av deg el. för mangling
kokk.brödkavelmangelkavelsedan slutet av 1200-talet SOU; 1664 om brödkavelWestgöta-Lagenfornsv. kafle ’munkavle, budkavle m.m.’, urspr. ’runt trästycke’
2del av svärdfäste som man griper om med handen
mil.sedan 17693vanligen i sammansättn.
trästav med (skriv)tecken
bok.budkavelsedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. bud-)Westgöta-Lagen