Svensk ordbok 2009, webbversion

kausativ [kau´-el.kau`-] adjektiv ~t kaus·at·iv●som är bildad till stammen av visst verb och betecknar åstad­kommandet av det till­stånd eller skeende detta verb betecknar om (annat) verb språkvet.”sätta” är ett kausativt verb, ur­sprungligen bildat till ”sitta”sedan 1829till lat. cau´sa ’orsak’; jfr kausal