Svensk ordbok 2009, webbversion
[kau´-el.kau`-]
adjektiv ~t
kaus·at·iv●som är bildad till stammen av visst verb och betecknar åstadkommandet av det tillstånd eller skeende detta verb betecknar
om (annat) verb
språkvet.”sätta” är ett kausativt verb, ursprungligen bildat till ”sitta”sedan 1829till lat. cau´sa ’orsak’; jfr kausal