Svensk ordbok 2009, webbversion

kateke´s substantiv ~en ~er kate·kes·en●läro­bok i kristendomens centrala budskap, (ofta) upp­ställd enligt mönstret fråga-svar för elementär under­visning relig.katekesförhörLuthers lilla katekesmor­mor fick lära sig katekesen utan­till○äv. bildligt, vanligen med ton­vikt på o­kritisk utantillärning e.d.Maos lilla röda blev en katekes för den unga vänsternsedan 1640av grek. kate´khesis ’förkunnande; under­visning’ Katekesen har sin tid och ostkaka har sin tid!Astrid Lindgren, ur Än lever Emil i Lönneberga (1970)