Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kata·pult·er·ar1åstadkomma att ngt kastas ut
med el. (vanligen) utan bakomliggande mänsklig avsikt
tekn.travar av bagage och stolar hade katapulterats ut ur tåget vid kollisionen○äv. bildligten general intog den katapulterade monarkens stol efter statskuppenkatapultera ngn/ngt (ngnstans)sedan 19942ibl. med partikelnupp, utan större betydelseskillnad
komma att göra snabb karriär
el. avancera socialt etc.
sociol.Putin katapulterades från en undanskymd position till presidentpostenbandet katapulterades upp bland storstjärnornakatapultera (upp) ngn ngnstanssedan 1994Subst.:vbid1-869050katapulterande,
vbid2-869050katapultering