Svensk ordbok 2009, webbversion

katakomb [-kåm´b] substantiv ~en ~er kata·komb·en●vanligen plur. under­jordisk begravnings­plats som består av långa gångar med ut­huggna grav­kammare i väggarna enl. en (o­säker) tradition i bruk hos de tidiga kristna, särsk. i Italien (äv. som till­flykt vid förföljelser) relig.katakombgravkatakomberna i Romsedan ca 1799av fra. catacombe, ita. catacomba med samma betydelse; ev. till grek. kata´ ’ned(åt)’ och lat. tum´ba ’grav’