Svensk ordbok 2009, webbversion
[-kåm´b]
substantiv ~en ~er
kata·komb·en●vanligen plur.
underjordisk begravningsplats som består av långa gångar med uthuggna gravkammare i väggarna
enl. en (osäker) tradition i bruk hos de tidiga kristna, särsk. i Italien (äv. som tillflykt vid förföljelser)
relig.katakombgravkatakomberna i Romsedan ca 1799av fra. catacombe, ita. catacomba med samma betydelse; ev. till grek. kata´ ’ned(åt)’ och lat. tum´ba ’grav’