Svensk ordbok 2009, webbversion
katafal
´
k
substantiv
~en ~er
kata·falk·en
●
upphöjd ställning för likkista
vid begravning
relig.
sedan 1781
via fra. av ita.
catafalco
’ställning; katafalk; schavott’; ev. av etruskiskt urspr.; jfr
schavott