Svensk ordbok 2009, webbversion
kastra
´
t
substantiv
~en ~er
kastr·at·en
●
kastrerad man
mest histor.
med.
yrk.
JFR
cohyponym
snöping
cohyponym
eunuck
○
ofta spec.
kastratsångare
histor.
sedan ca 1700
av lat.
castra
´
tus
med samma betydelse; till
kastrera