Svensk ordbok 2009, webbversion
kart
[ka´rtel.kart´]
substantiv ~en, plur. ~ar el. ~
kart·en●omogen frukt eller omoget bär
kokk.krusbärskartsurkartäppelkartsedan ca 1630jfr fornsv. birkekarter ’grov björknäver’, sv. dial. kart ’grov bark; liten sten; liten, hård knöl’