Svensk ordbok 2009, webbversion

kart [ka´rtel.kart´] substantiv ~en, plur. ~ar el. ~ kart·en●o­mogen frukt eller o­moget bär kokk.krusbärskartsurkartäppelkartsedan ca 1630jfr fornsv. birkekarter ’grov björk­näver’, sv. dial. kart ’grov bark; liten sten; liten, hård knöl’