Svensk ordbok 2009, webbversion
karote´n
substantiv ~et ~er
karot·en·et●ett naturligt färgämne
i växter, bl.a. morötter, men äv. i äggula
färg.kem.betakaroteni organismen omvandlas karoten till A-vitaminsedan 1986till lat. caro´ta ’morot’, jfr eng. carotene, ty. carotin