Svensk ordbok 2009, webbversion
karneol
[
-å
´
l
äv.
-o
´
l
]
substantiv
~en ~er
karne·ol·en
●
en rödaktig ädelsten av genomskinlig kvarts
kläd.
karneolring
sedan 1543
ur medeltidslat.
corneo
´
lus
’hornartad’, med anslutning till lat.
car
´
o
’kött’