Svensk ordbok 2009, webbversion

karneol [-å´läv.-o´l] substantiv ~en ~er karne·ol·en●en rödaktig ädel­sten av genom­skinlig kvarts kläd.karneolringsedan 1543ur medeltidslat. corneo´lus ’hornartad’, med an­slutning till lat. car´o ’kött’