Svensk ordbok 2009, webbversion
[-∫o´n]
substantiv ~en
karn·at·ion·en●framställning i bildkonsten (särskilt målarkonsten) av nakna kroppsdelar
särsk. med betoning av huden och dess färg
konstvet.sedan 1817av fra. carnation ’hudfärg’; till lat. carna´tus ’som har (gott) hull’, till car´o ’kött’; jfr inkarnation