Svensk ordbok 2009, webbversion
karlakarl
[
ka
`
ra-
]
substantiv
~en ~ar
karla|karl·en
●
man med särskilt utpräglade maskulina egenskaper
psykol.
yrk.
JFR
cohyponym
karl
han spände musklerna och försökte se ut som en riktig karlakarl
sedan ca 1755