Svensk ordbok 2009, webbversion
karka
´
s
substantiv
~en ~er
kark·as·en
●
trådöverspunnen mjuk järntråd
som används vid uppstyvning av hattstommar m.m.
kläd.
matrl.
sedan 1773
av fra.
carcasse
med samma betydelse, av ita.
carcassa
’stomme; skelett’