Svensk ordbok 2009, webbversion

karka´s substantiv ~en ~er kark·as·en●trådöverspunnen mjuk järn­tråd som an­vänds vid uppstyvning av hatt­stommar m.m. kläd.matrl.sedan 1773av fra. carcasse med samma betydelse, av ita. carcassa ’stomme; skelett’