Svensk ordbok 2009, webbversion

karg [kar´j] adjektiv ~t ●kal och o­fruktsam om landskap admin.geogr.psykol.karg naturett kargt bergs­landskap○äv. om ngt som upp­stått ur så­dana förhållandenden karga växtligheten i havs­bandet○äv. bildligt, särsk.in­bunden, av­mätt ordkarghan är en karg natursedan början av 1500-taletSagan om Didrik af Bernfornsv. kargher ’karg; snål’; av lågty. kar(i)ch ’sparsam; girig’