Svensk ordbok 2009, webbversion
karen
´
s
substantiv
~en
kar·ens·en
●
vanligen i sammansättn.
tidsmässig inskränkning i försäkrings giltighet
samh.
karenstid
sedan 1900
av nylat.
caren
´
tia
med samma betydelse, till lat.
care
´
re
’sakna; undvara’