Svensk ordbok 2009, webbversion
kare
´
l
substantiv
~en ~er
karel·en
●
karelare
land.
yrk.
sedan 1347
stadga utfärdad av kung Magnus om regler för invånarna i Viborgs län (Svenskt Diplomatarium)
fornsv.
karelar
, plur. ’invånare i Karelen’