Svensk ordbok 2009, webbversion
karbona
´
t
substantiv
~et
,
plur.
~er
el.
~
,
best.
plur.
~erna
el.
~en
karb·on·at·et
●
salt av kolsyra
kem.
ämne.
natriumkarbonat
sedan 1798
bildn. av lat.
car
´
bo
’kol’ och
-at
, ändelse som betecknar vissa salter och estrar