Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
karb·id·en●kemisk förening av kol och ngn metall eller kisel eller bor
vanligen med stor hårdhet och hög smältpunkt
ämne.kalciumkarbidkiselkarbidvolframkarbidsedan 1897bildn. till lat. car´bo ’kol’ och -id, ändelse som betecknar kemisk förening