Svensk ordbok 2009, webbversion
karba
´
s
substantiv
~en ~er
karb·as·en
●
redskap att aga med
t.ex. piska, rotting el. ris
åld.
pedag.
om barnen bråkade så ven karbasen
sedan 1609
av ty.
Karbatsche
med samma betydelse; ur turk.
karbatč
’läderpiska’