Svensk ordbok 2009, webbversion

karba´s substantiv ~en ~er karb·as·en●redskap att aga med t.ex. piska, rotting el. ris åld.pedag.om barnen bråkade så ven karbasensedan 1609av ty. Karbatsche med samma betydelse; ur turk. karbatč ’läder­piska’