Svensk ordbok 2009, webbversion

karava´n substantiv ~en ~er karav·an·en●större följe av människor och djur på färd genom o­bebodda trakter särsk. genom öken; vanligen i en lång rad och med kameler som transportdjur trafik.JFRcohyponymrajd karavanförarekaravanhärbärgekaravanvägkamelkaravankaravaner färdades regel­bundet längs de gamla handels­vägarna○äv. om annat längre följepilgrimskaravan○särsk. om for­don i lång radlångtradarkaravanen lång karavan av semesterbilarsedan 1672ur persiska kāruān med samma betydelse; till sanskrit karabha ’kamel’