Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
karav·an·en●större följe av människor och djur på färd genom obebodda trakter
särsk. genom öken; vanligen i en lång rad och med kameler som transportdjur
trafik.JFRcohyponymrajd
karavanförarekaravanhärbärgekaravanvägkamelkaravankaravaner färdades regelbundet längs de gamla handelsvägarna○äv. om annat längre följepilgrimskaravan○särsk. om fordon i lång radlångtradarkaravanen lång karavan av semesterbilarsedan 1672ur persiska kāruān med samma betydelse; till sanskrit karabha ’kamel’