Svensk ordbok 2009, webbversion

karaoke [-å`ke] substantiv ~n karaok·en●(möjlighet för vem som helst till) estradframträdande med sång till in­spelad bakgrunds­musik var­vid den sjungande (som är vanlig krog­gäst e.d.) tänks ersätta en känd artist musikscen.sjunga karaoke till gamla hitssedan 1984av jap. karaoke med samma betydelse, av kara ’av­saknad av’ och oke(sutora) ’orkester’