Svensk ordbok 2009, webbversion
[-å`ke]
substantiv ~n
karaok·en●(möjlighet för vem som helst till) estradframträdande med sång till inspelad bakgrundsmusik
varvid den sjungande (som är vanlig kroggäst e.d.) tänks ersätta en känd artist
musikscen.sjunga karaoke till gamla hitssedan 1984av jap. karaoke med samma betydelse, av kara ’avsaknad av’ och oke(sutora) ’orkester’