Svensk ordbok 2009, webbversion

karantä´n substantiv ~en ~er karant·än·en●tids­begränsad isolering (vid ett lands gränser) av människor eller djur som skulle kunna föra in smitta från ut­landet med.karantänstidligga i karantänett par veckors karantän○äv. om plats el. byggnad för detta○äv. bildligt om social el. politisk isoleringnär Öster­rike fick en främlings­fientlig regering sattes det i karantän av EU(i) karantänsedan 1687av fra. quarantaine ’fyrtio­tal; fyr­tio dagar; karantän’; av italienskt urspr.: 40 dagar var spärr­tid för dem som miss­tänktes vara pest­smittade (ca 1400)