Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
karant·än·en●tidsbegränsad isolering (vid ett lands gränser) av människor eller djur som skulle kunna föra in smitta från utlandet
med.karantänstidligga i karantänett par veckors karantän○äv. om plats el. byggnad för detta○äv. bildligt om social el. politisk isoleringnär Österrike fick en främlingsfientlig regering sattes det i karantän av EU(i) karantänsedan 1687av fra. quarantaine ’fyrtiotal; fyrtio dagar; karantän’; av italienskt urspr.: 40 dagar var spärrtid för dem som misstänktes vara pestsmittade (ca 1400)