Svensk ordbok 2009, webbversion

1kapri´s substantiv ~en ~er kapr·is·en●egen­sinnig nyck ngt högt.psykol.han var inte villig att finna sig i hennes kaprisersedan 1655av fra. caprice med samma betydelse; av ita. capriccio, urspr. ’rysning’, till capo ’huvud’ och riccio ’igel­kott’
2ka´pris substantiv ~en kapr·is·en●en stark krydda av torkade blom­knoppar från en buske kokk.kaprisbuskekaprissåshon brukar ha rikligt med kapris i potatis­salladensedan 1540av grek. kapp´aris med samma betydelse