Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kapr·is·en●egensinnig nyck
ngt högt.psykol.han var inte villig att finna sig i hennes kaprisersedan 1655av fra. caprice med samma betydelse; av ita. capriccio, urspr. ’rysning’, till capo ’huvud’ och riccio ’igelkott’
substantiv ~en
kapr·is·en●en stark krydda av torkade blomknoppar
från en buske
kokk.kaprisbuskekaprissåshon brukar ha rikligt med kapris i potatissalladensedan 1540av grek. kapp´aris med samma betydelse