Svensk ordbok 2009, webbversion
verb kappades kappats
kapp·as●tävla
urspr. i snabbhet men nu vanligen allmännare
ngt åld.sport.vinfirmorna kappades om att göra den bästa glöggenkappas (med ngn) (om ngt/att+V)sedan ca 1600se 2kapp
Subst.:vbid1-203538kappande