Svensk ordbok 2009, webbversion

1kapp substantiv ~en ~ar kapp·en●över­byggnad över trappa som leder till rum under däck på far­tyg sjö.kapplucka○äv.liten halv­öppen över­byggnad på (segel)båt sedan 1788av nederl. kap ’huva, kapuschong; tak; kapp’; samma ord som kappa
2kapp substantiv, ingen böjning ●i sammansättn. och ut­trycketi kapp hastighets­tävling admin.kapplöpningkapproddkappseglingrida i kappde sprang i kapp till stenen○äv. i ut­tryck för upphinnande(i) fatt han hann i kapp henne vid affärenhon gick i kapp honom i trappan○äv. bildligt om (tänkt) tävling som gäller intensitet e.d.skryta i kappbilarna glänste i kapp i solensedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. a kapp ’på kapp’, bi­form till 1kamp