Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
kapp·en●överbyggnad över trappa som leder till rum under däck
på fartyg
sjö.kapplucka○äv.liten halvöppen överbyggnad på (segel)båt
sedan 1788av nederl. kap ’huva, kapuschong; tak; kapp’; samma ord som kappa
substantiv,
ingen böjning
●i sammansättn. och uttrycketi kapp
hastighetstävling
admin.kapplöpningkapproddkappseglingrida i kappde sprang i kapp till stenen○äv. i uttryck för upphinnande(i) fatt
han hann i kapp henne vid affärenhon gick i kapp honom i trappan○äv. bildligt om (tänkt) tävling som gäller intensitet e.d.skryta i kappbilarna glänste i kapp i solensedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. a kapp ’på kapp’, biform till 1kamp