Svensk ordbok 2009, webbversion

kapla´n substantiv ~en ~er kapl·an·en●präst som är an­ställd av institution, organisation eller privat­person relig.yrk.huskaplanstifts­gårdens kaplan○förr äv.hjälp­präst sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kapellan, kaplan; av medeltidslat. capella´nus ’kapellpräst’; till kapell 1