Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kapl·an·en●präst som är anställd av institution, organisation eller privatperson
relig.yrk.huskaplanstiftsgårdens kaplan○förr äv.hjälppräst
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. kapellan, kaplan; av medeltidslat. capella´nus ’kapellpräst’; till kapell 1