Svensk ordbok 2009, webbversion

kan`tstött adjektiv, neutr. ~ kant|­stöt·ta●lätt skadad i kanten av an­vändning; särsk. om porslin o.d. admin.en kantstött tallrik○äv. bildligthan är lite kantstött efter tre kraschade äktenskapsedan 1888; 1892 i bildlig bemärkelseDet var den tid, då våra fickor spändes av kantstött frukt med regnvåt lera på.Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Slut på sommarlovet (i Vardag, 1926)