Svensk ordbok 2009, webbversion

kan`thugga verb kanthögg kanthuggit kanthuggen kanthuggna, pres. kanthugger kant|­hugg·er●hugga (trä­virke eller sten) rät­vinkligt skogsbr.kanthuggen granitkanthugga ngtsedan 1749Subst.:vbid1-203161kanthuggande, vbid2-203161kanthuggning