Svensk ordbok 2009, webbversion
kantele
[
kan
´
-
äv.
kan
`
-
]
substantiv
~n ~r
kantel·en
●
ett lådformat (finskt) musikinstrument med strängar som knäpps med fingrarna
musik
sedan 1811
av fi.
kantele
med samma betydelse; ev. av litauiskt urspr.