Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
kant·ar·ell·en●en gul, läcker svamp med först kullrig, sedan trattformig hatt
som har ojämn, vågig kant och gaffelgreniga åsar på undersidan; en synnerligen uppskattad matsvamp
bot.kokk.kantarellstuvningsmörstekta kantarellerkantarell är den enda svamp många svenskar känner igen○äv. om närbesläktade artervanligen i sammansättn.
kantarellsläktettrattkantarellblek kantarellsedan 1745av fra. chanterelle med samma betydelse; till grek. kan´tharos ’bägare’
Har du sett herr Kantarell, bort i enebacken? Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken.Jeanna Oterdahl, inledningsraderna till barnvisan Kantareller (i Blommornas bok, 1905)