Svensk ordbok 2009, webbversion

kantarell´ substantiv ~en ~er kant·ar·ell·en●en gul, läcker svamp med först kullrig, sedan tratt­formig hatt som har o­jämn, vågig kant och gaffelgreniga åsar på under­sidan; en synnerligen upp­skattad mat­svamp bot.kokk.kantarellstuvningsmör­stekta kantarellerkantarell är den enda svamp många svenskar känner i­gen○äv. om när­besläktade artervanligen i sammansättn. kantarellsläktettrattkantarellblek kantarellsedan 1745av fra. chanterelle med samma betydelse; till grek. kan´tharos ’bägare’ Har du sett herr Kantarell, bort i enebacken? Han kom dit i förrgår kväll med sin hatt på nacken.Jeanna Oterdahl, inledningsraderna till barnvisan Kantareller (i Blommornas bok, 1905)