Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
kant·ar1göra en kant jämn på
virke e.d.
tekn.kanta ngtsedan 16552vanligen perf. part.
förse med kanter
Nollmössan var kantad med kaninskinngrusgången var kantad med runda stenarkanta ngtsedan 17343befinna sig längs yttre gränser av
ngt, ofta i stor mängd
Nollpopplar kantade flodenstora människomassor kantade gatornakanta ngtsedan 1766Subst.:vbid1-203129kantande,
vbid2-203129kantning