Svensk ordbok 2009, webbversion

kansler [kan´-äv.kan`-] substantiv ~n ~er [-e´rer] kansl·er·er●ofta i sammansättn. (titel för) mycket högt upp­satt ämbets­man samh.yrk.justitiekansleruniversitetskansler○äv. om regerings­chef i Tysk­land och Öster­rikeförbundskanslerrikskanslerkanslerns regerings­förklaringsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)fornsv. kancelär, kanzler; av medeltidslat. cancella´rius ’tjänare; sekreterare’; till kansli